Gud skapar människan

Gemenskap

Hur har du haft det sedan vi träffades senast, vad är du tacksam för?
Vad har oroat dig den här veckan, och vad behöver du för att saker och ting ska bli bättre?
Vilka behov har människorna runt dig, och hur kan vi hjälpa varandra att fylla de behov som vi har uttryckt?
Vilken berättelse läste vi förra gången vi träffades? Vad lärde vi oss om Gud och om oss människor?
I vårt senaste möte bestämde du dig för att applicera det du lärt dig. Vad gjorde du och hur gick det?
Vem delade du något med från den förra berättelsen? Hur reagerade de?
Vi identifierade flera behov förra gången vi träffades och planerade för att tillgodose dessa behov. Hur gick det?
Låt oss nu läsa dagens berättelse från Gud...

1 Moseboken 1: 26-27

²⁶ Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.” ²⁷ Och Gud skapade människan till sin avbild , till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

1 Moseboken 2: 7-9

⁷ Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse. ⁸ Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. ⁹ Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.

1 Moseboken 2: 15-25

¹⁵ Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. ¹⁶ Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, ¹⁷ men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.” ¹⁸ Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like .” ¹⁹ Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. ²⁰ Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like. ²¹ Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. ²² Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. ²³ Då sade mannen: ”Äntligen! Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, för av man är hon tagen.” ²⁴ Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött. ²⁵ Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.

Svenska Folkbibeln Gamla testamentet © 1998, 2015 Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. Svenska Folkbibeln Nya testamentet © 1996, 1998, 2015, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm och Stiftelsen Biblicum, Ljungby.

Tillämpning

Låt nu någon återberätta detta avsnitt med sina egna ord, som om de berättade för en vän som aldrig har hört det. Låt oss hjälpa dem om de utelämnar något eller lägger till något av misstag. Om det händer kan vi fråga: "Var hittar du det i berättelsen?"
Vad lär oss denna berättelse om Gud, hans karaktär och vad han gör?
Vad lär vi oss om människor, inklusive oss själva, av den här berättelsen?
Hur kommer du att tillämpa Guds sanning från denna berättelse i ditt liv den här veckan? Vad är en specifik handling eller sak som du kommer att göra?
Vem kommer du att dela en sanning från den här berättelsen med innan vi träffas igen? Känner du andra som också skulle vilja upptäcka Guds ord i den här appen, precis som vi gör?
När vårt möte närmar sig sitt slut, låt oss bestämma när vi ska träffas igen och vem som ska föra samtalet framåt i vårt nästa möte.
Vi uppmuntrar er att skriva ner vad ni har sagt att ni ska göra och att lyssna på den här berättelsen en gång till under dagarna innan vi träffas igen. Någon i gruppen kan dela med sig av berättelsens text eller ljud till den som inte har den. Låt oss be Herren att hjälpa oss när vi går vidare.

0:00

0:00