Människorna väljer bort Gud

1 Hur har du haft det sedan vi träffades senast, vad är du tacksam för?

2 Vad har oroat dig den här veckan, och vad behöver du för att saker och ting ska bli bättre?

3 Vilka behov har människorna runt dig, och hur kan vi hjälpa varandra att fylla de behov som vi har uttryckt?

4 Vilken berättelse läste vi förra gången vi träffades? Vad lärde vi oss om Gud och om oss människor?

5 I vårt senaste möte bestämde du dig för att applicera det du lärt dig. Vad gjorde du och hur gick det?

6 Vem delade du något med från den förra berättelsen? Hur reagerade de?

7 Vi identifierade flera behov förra gången vi träffades och planerade för att tillgodose dessa behov. Hur gick det?

8 Låt oss nu läsa dagens berättelse från Gud...

¹ Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” ² Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, ³ men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” ⁴ Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! ⁵ Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.” ⁶ Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. ⁷ Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken. ⁸ Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. ⁹ Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” ¹⁰ Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” ¹¹ Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” ¹² Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” ¹³ Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.” ¹⁴ Då sade Herren Gud till ormen: ”Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. ¹⁵ Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.” ¹⁶ Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.” ¹⁷ Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. ¹⁸ Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. ¹⁹ I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.” ²⁰ Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande. ²¹ Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem. ²² Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” ²³ Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. ²⁴ Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

1 Låt nu någon återberätta detta avsnitt med sina egna ord, som om de berättade för en vän som aldrig har hört det. Låt oss hjälpa dem om de utelämnar något eller lägger till något av misstag. Om det händer kan vi fråga: "Var hittar du det i berättelsen?"

2 Vad lär oss denna berättelse om Gud, hans karaktär och vad han gör?

3 Vad lär vi oss om människor, inklusive oss själva, av den här berättelsen?

4 Hur kommer du att tillämpa Guds sanning från denna berättelse i ditt liv den här veckan? Vad är en specifik handling eller sak som du kommer att göra?

5 Vem kommer du att dela en sanning från den här berättelsen med innan vi träffas igen? Känner du andra som också skulle vilja upptäcka Guds ord i den här appen, precis som vi gör?

6 När vårt möte närmar sig sitt slut, låt oss bestämma när vi ska träffas igen och vem som ska föra samtalet framåt i vårt nästa möte.

7 Vi uppmuntrar er att skriva ner vad ni har sagt att ni ska göra och att lyssna på den här berättelsen en gång till under dagarna innan vi träffas igen. Någon i gruppen kan dela med sig av berättelsens text eller ljud till den som inte har den. Låt oss be Herren att hjälpa oss när vi går vidare.