¹ En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde. ² Det var Maria som smorde Herren med väldoftande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och nu var hennes bror Lasarus sjuk. ³ Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: ”Herre, den du har kär ligger sjuk.” ⁴ När Jesus hörde det, sade han: ”Den sjukdomen slutar inte med döden. Den är till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den.” ⁵ Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.
⁶ När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han ändå två dagar där han var. ⁷ Därefter sade han till sina lärjungar: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.” ⁸ Lärjungarna sade till honom: ”Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen!” ⁹ Jesus svarade: ”Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, för han ser denna världens ljus. ¹⁰ Men den som vandrar om natten, han snavar eftersom ljuset inte finns i honom.”
¹¹ Efter att han sagt detta tillade han: ”Vår vän Lasarus sover. Men jag går för att väcka honom.” ¹² Då sade lärjungarna till honom: ”Herre, sover han så blir han frisk.” ¹³ Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. ¹⁴ Då sade Jesus helt öppet till dem: ”Lasarus är död. ¹⁵ Och för er skull, för att ni ska tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.” ¹⁶ Tomas, som kallades Tvillingen, sade då till de andra lärjungarna: ”Låt oss gå, vi också, och dö tillsammans med honom.”
¹⁷ När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. ¹⁸ Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer därifrån. ¹⁹ Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. ²⁰ När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.
²¹ Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. ²² Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om.” ²³ Jesus sade: ”Din bror ska uppstå.” ²⁴ Marta svarade: ”Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.” ²⁵ Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, ²⁶ och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?” ²⁷ Hon svarade: ”Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
²⁸ När hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade: ”Mästaren är här och kallar på dig.” ²⁹ Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom. ³⁰ Jesus hade inte gått in i byn än, utan var kvar på platsen där Marta hade mött honom. ³¹ Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig hastigt och gick ut. Då följde de efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.
³² När Maria kom till platsen där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.” ³³ När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne grät, blev han djupt rörd och skakad i sin ande ³⁴ och frågade: ”Var har ni lagt honom?” De svarade: ”Herre, kom och se.” ³⁵ Jesus grät. ³⁶ Då sade judarna: ”Se hur han älskade honom!” ³⁷ Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasarus inte dog?”
³⁸ Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. ³⁹ Jesus sade: ”Ta bort stenen!” Den dödes syster Marta sade till honom: ”Herre, han luktar redan. Det är fjärde dagen.” ⁴⁰ Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?” ⁴¹ Då tog de bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ”Far, jag prisar dig för att du hör mig. ⁴² Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig.” ⁴³ När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom ut!” ⁴⁴ Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”
Svenska Folkbibeln Gamla testamentet © 1998, 2015 Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. Svenska Folkbibeln Nya testamentet © 1996, 1998, 2015, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm och Stiftelsen Biblicum, Ljungby.