Kyrkan är enad

1 Hur har du haft det sedan vi träffades senast, vad är du tacksam för?

2 Vad har oroat dig den här veckan, och vad behöver du för att saker och ting ska bli bättre?

3 Vilka behov har människorna runt dig, och hur kan vi hjälpa varandra att fylla de behov som vi har uttryckt?

4 Vilken berättelse läste vi förra gången vi träffades? Vad lärde vi oss om Gud och om oss människor?

5 I vårt senaste möte bestämde du dig för att applicera det du lärt dig. Vad gjorde du och hur gick det?

6 Vem delade du något med från den förra berättelsen? Hur reagerade de?

7 Vi identifierade flera behov förra gången vi träffades och planerade för att tillgodose dessa behov. Hur gick det?

8 Låt oss nu läsa dagens berättelse från Gud...

⁹ Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. ¹⁰ Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. ¹¹ Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett. ¹² Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas. ¹³ Nu kommer jag till dig. Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje. ¹⁴ Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen. ¹⁵ Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda. ¹⁶ De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. ¹⁷ Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. ¹⁸ Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. ¹⁹ Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen. ²⁰ Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. ²¹ Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. ²² Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: ²³ jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig. ²⁴ Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. ²⁵ Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. ²⁶ Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”

1 Låt nu någon återberätta detta avsnitt med sina egna ord, som om de berättade för en vän som aldrig har hört det. Låt oss hjälpa dem om de utelämnar något eller lägger till något av misstag. Om det händer kan vi fråga: "Var hittar du det i berättelsen?"

2 Vad lär oss denna berättelse om Gud, hans karaktär och vad han gör?

3 Vad lär vi oss om människor, inklusive oss själva, av den här berättelsen?

4 Vad lär vi oss av den här berättelsen om att vara kyrka?

5 Hur kommer du att tillämpa Guds sanning från denna berättelse i ditt liv den här veckan? Vad är en specifik handling eller sak som du kommer att göra?

6 Vem kommer du att dela en sanning från den här berättelsen med innan vi träffas igen? Känner du andra som också skulle vilja upptäcka Guds ord i den här appen, precis som vi gör?

7 När vårt möte närmar sig sitt slut, låt oss bestämma när vi ska träffas igen och vem som ska föra samtalet framåt i vårt nästa möte.

8 Vi uppmuntrar er att skriva ner vad ni har sagt att ni ska göra och att lyssna på den här berättelsen en gång till under dagarna innan vi träffas igen. Någon i gruppen kan dela med sig av berättelsens text eller ljud till den som inte har den. Låt oss be Herren att hjälpa oss när vi går vidare.